de där hålet jag nästan glömt hur de såg ut..
nu minns jag de igen, hur de känndes att verkligen sakna.
att våga ta fram känslor, när man inte vågat de på 2 år.
men tar man fram en bra känsla, får man dåliga på köpet.
jag lärde mej att älska igen, och minndes samtidigt hur man saknade.
jag saknar allt så mycket. kanske för de nu gått ännu ett år till, 2 hela år med ett halvt hjärta.
jag vill så gärna men kan inte. jag orkar inte mer nu
allt blir ju bara likadant.
nu är orken slut igen, den stannar längre varje gång, men den tar alltid slut någon gång.
och nu var det dags igen.
jag orkar inte nu.
vill inte mer. vill bara försvinna föralltid.
